Västsaharas stora röst har tystnat

Den västsahariska världsmusiksångerskan och aktivisten Mariem Hassan dog den 22 augusti, 57 år gammal i de västsahariska flyktinglägren i Algeriet efter flera års kamp mot cancer.

Mariem Hassan föddes och växte upp i ett beduintält i öknen utanför den lilla staden Smara 1958 i den dåvarande spanska kolonin Spanska Sahara. Men nomadlivet förändrades helt vid den marockanska ockupationen 1975. Då var Mariem 17 år gammal. Hon lyckades tillsammans med sin familj och under marockanska bombregn ta sig till flyktinglägren i Algeriet, som befrielserörelsen Polisario byggde upp och organiserade.

Mariems mamma var sångerska och hennes moster dansade västsahariska danser. Därför kom Mariem tidigt i kontakt med traditionell västsaharisk musik. Hennes karriär som sångerska startade i flyktinglägren där hon deltog i flera olika västsahariska musikgrupper.

Från slutet av 70-talet ingick hon i musikgruppen El Ouali, som turnerade i Europa under 80-talet för att sprida västsaharisk kultur och berättelser om västsahariernas okända öde.

I slutet av 90-talet lanserades musiken i större skala och i början på 2000-talet blev Mariem Hassan solosångerska med en egen grupp som producerades av Nubenegra i Spanien.

Hennes internationella karriär fick extra skjuts när hon delvis bosatte sig i Spanien och lättare kunde delta i olika internationella musikfestivaler. Flera album med hennes musik har getts ut, bland annat med hjälp av olika solidaritetsgrupper. Ett av de sista albumen var en hyllning till de tjugo tusen västsaharier som deltog i protestlägret Gdeim Izik 2010 i den ockuperade delen av Västsahara och som stormades av marockansk militär och brändes ned. Flera västsahariska ledare för denna fredliga protest mot den marockanska ockupationen dömdes senare till livstids fängelse.

Hennes musik och framför allt scenframträdande var starka. Med sin intensiva röst sjöng hon om egna och andra västsahariers upplevelser med djup känsla och stolthet men aldrig sentimentalt. Det är en traditionell västsaharisk musik med rötter i morisk arabisk musik och med inslag av blues och reggae. De klassiska trummorna med getskinn utökades med elgitarrer, saxofon och flöjt.

Mariem Hassan komponerade själv musiken men gav andra i uppdrag att skriva texter.

– Jag får en idé och beställer sedan texter av västsahariska poeter. Sedan komponerar jag själv musiken, som alltid handlar om Västsahara, kärlek, västsahariernas längtan, lidande och hopp, ja, den västsahariska kulturen och historien på något sätt, berättade Mariem Hassan i samband med att hon uppträdde på Clandestinofestivalen i Göteborg 2013.

– Musiken är en viktig del av västsahariernas kulturella identitet. Därför kämpar jag med hjälp av min röst och mina sånger via internet och på olika scener för att uppmärksamma världen om den orättvisa som vi utsätts för.

Den ”Fest för ett fritt Västsahara” som Afrikagrupperna, Emmaus Björkå och Föreningen Västsahara arrangerar 24 oktober på Oceanen i Göteborg med anledning av den 40-åriga marockanska ockupationen av Västsahara kommer att tillägnas minnet av Mariem Hassan.

Lena Thunberg, Tidskriften Västsahara