Fullt ljus på vokal säsongsstart

Nina Persson & Martin Hederos
Vokalt på Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm, måndag 21 september 2015

Salongen är fullsatt när Sarah Riedels programserie Vokalt har säsongspremiär på Stadsteaterns stora scen. Förväntningarna är på topp och när vi ser sceninramningen känns den snabbt skenande hösten med ens lite mysigare och varmare.

Mängder av levande vita ljus står utställda på piedestaler, på golvet och på en tramporgel. Det är den Martin Hederos kommer att spela på, när han byter plats mellan flygel, syntar och så denna ångbåt till musikinstrument. Huvudpersonerna är helt klädda i svart; Nina Persson får passa sig så att hennes eleganta byxor inte fattar eld där hon knör sig fram mellan stativ och stearin.

En exklusiv konsert har det braskats med inför denna afton och så känns det också. Exklusiv men inkluderande. Inbjudande och smått uppsluppen mitt i de tämligen dova stämningarna i mycket av repertoaren.

Visst sjunger Nina Persson ett antal nummer ur Cardigans-katalogen, från projektet A Camp och från soloalbumet, men främst domineras kvällen av omsorgsfullt välvalda tolkningar. Och där det liknande konceptet med Weeping Willows-duon Magnus Carlson och Gunnar Frick framför ganska kända låtar av allt från Bob Marley och The Smiths till Roy Orbison och Johnny Cashs satsar detta färska radarpar på mer okänt material.

Nina Persson sjunger med den rätta känslan och har en betagande raspighet som motarbetar all eventuell sötma. Martin Hederos är inget mindre än en briljant parhäst, inkännande fingrande på tangenterna men med virtuosens tryfferingar där så passar.

Vi får höra läckra tolkningar av Robert Wyatt, Monica Zetterlund, Nina Simone, den fina Tonight från Hederos gamla ”boogierock”-band The Soundtrack Of Our Lives – och som en genomgående röd tråd en räcka sånger ur Rufus Wainwrights repertoar. Obskyrast är en låt från den bortglömda singer-songwritern Connie Converse, aktiv på 1950-talet i New York och ett väldigt tidigt exempel på just singer-songwriter-genren – vad det nu exakt är?

Det är stundom jazzigt, stundom dekadent bluesigt, ibland folkvisevackert och så den numera så genrelösa popmusiken där allt detta passar in som naturliga beståndsdelar.

Enda svackan kommer mot slutet, med en lite väl plojig duettversion av Lee Hazelwood & Nancy Sinatras gamla Sand. I allt övrigt är konserten värd det rungande gensvar publiken bjuder på. Ett högst Vokalt gensvar.

Timo Kangas

Serien Vokalt fortsätter 8 oktober i Hörsalen på Kulturhuset, med portugisiska fadostjärnan Carminho. Sedan följer en akustisk konsert med Salif Keita från Mali. Denna hålls på stora scenen 5 november. Säsongen rundas av med en specialkonsert av Kajsa Grytt 28 november i Hörsalen.
http://kulturhusetstadsteatern.se/Musik/Vokalt/