Novellvinnare: Simhud av Lisa Gidlöf

Bild: Shutterstock

Bild: Shutterstock

Lisa Gidlöf vinner Skrivas novelltävling på temat Familj.

Text: Lisa Gidlöf

Vi sitter i badkaret, jag och min syster. Allt är vitt; kaklet, badkaret, skummet, hennes tänder. Jag kisar. Vattnet är nästan för varmt, jag får knappt luft och min syster stänker skumblandat vatten i mitt ansikte, det svider i ögonen. Hon rör handflatorna upp och ner, bryter ytan, jag lyssnar på kluckandet.
Jag vill plocka bort hennes rastlöshet, dränka den. Varför kan vi inte bara sitta här och se på varandra genom skummet, varför är det hela tiden tvunget att hända någonting. Jag önskar att mamma hade släckt lyset och satt in några värmeljus på golvet, så att vi slipper den här vita lysande färgen överallt.
Min syster kan sitta i badkaret hur länge som helst, när vi var yngre hände det att hon kissade i vattnet och jag skrek på mamma som kom inrusandes, suckade högt och lyfte upp henne ur vattnet. Jag fick sitta kvar där, i hennes kiss, jag bara satt där, som om det inte var så farligt. Väntade med att ställa mig upp och skölja av mig.
”Vilken fisk skulle du vilja vara?”
Min syster är frågvis som alltid. Hon har skum upp till hakan, glider upp och ner längs den hala kanten. Jag vet inte vilken fisk jag skulle vilja vara, har aldrig tänkt på det, men hennes stora ögon får mig att vilja ha ett svar. Det enda jag vet är att jag inte skulle vilja vara en gädda.
”En lax kanske.”
Hon skrattar så att skummet yr. Jag förstår inte vad det är som är så roligt. Lax är ju gott och de är fina att titta på. Haha, hahaha, låter hon.
”Dom är stora och äckliga ju. Jag vill vara en guppy.”
Hon ser på mig med förväntan. Jag nickar, kan se det framför mig, hur hon simmar runt i sitt orangea fiskfjäll. En stor, plutande mun.
”Men då kanske du skulle vara instängd i ett akvarium”, säger jag.
Hon ser ner i skummet, som om hon försökte se igenom det ända ner till det platta bröstet.
”Nej, jag skulle simma fritt i havet.”
”Men då skulle du bli uppäten av mig för jag är en lax, jag äter alla småfiskar.”
”Nej”, säger hon och sätter händerna på sina kinder, drar huden upp och ner. Hon är så söt, hennes lilla gumminäsa och den mjuka munnen. Ibland önskar jag att jag såg mer ut som henne, hon har släta drag, hon är någon killar tycker om. Jag har hög panna och näsan är för bred. Det enda jag inte skäms över är ögonen, de är mörkblå och flera av mina kompisar har sagt att de är fina.
Vattnet börjar bli ljummet och jag vill gå upp men min syster skriker när jag ställer mig upp i badkaret, drar mig i armen tills jag måste sätta mig ner igen. Då kommer hon med sina små fingrar och nyper mig i vaderna, ”nu äter jag upp dig din feta lax” säger hon och jag sjunker tillbaka mot badkarskanten.
”Tjock kan du vara själv”, säger jag rakt ut i den kvalmiga luften och min systers ögon blänker till. Jag vet inte var det kom ifrån, hon menade säkert inget illa men nu är det för sent. Hon börjar stänka vatten på mig och jag orkar inte mer, så jag blundar, vill lösas upp i det ljumna vattnet. Efter en stund öppnar jag ögonen och hon möter min blick, nu finns något varmt där hos henne, jag vill sträcka mig mot hennes kropp men jag vågar inte.
”Varför valde vi så konstiga fiskar”, säger hon och börjar skratta igen.
Jag kan inte heller hålla mig. Vi skrattar och plaskar så att vattnet skvalpar, det kommer snor ur hennes ena näsborre, hon torkar bort det med handen och jag tänker att nu blir hennes snor upplöst i vattnet, vad äckligt. Men jag säger ingenting, vill behålla stunden av skratt mellan oss.
Det knackar på badrumsdörren, det är pappa som säger att han måste pissa.
”Men gör det då”, skriker min syster och jag ställer mig upp, sträcker mig fort efter en handduk, vill inte att pappa ska se mig naken, kanske kommer han också att tycka att jag är tjock. Jag torkar mig medan pappa kissar, han ser rakt ned i toaletten. Min syster sitter kvar i badkaret, hennes armar är knottriga.
”Om du pissar i vattnet kanske det blir varmare”, säger jag till henne innan jag går ut genom dörren.

Juryns motivering

Vinnarbidraget förmedlar skickligt den vare sig okomplicerade eller villkorslösa kärleken för ett syskon, såväl som känslan av skrynkliga fingrar efter lite för lång tid i badet med hjälp av fint tecknade mellanrum och detaljer.