En stark kandidat till årets konsert

”Årets konsert”: Knut Reiersrud, Ale Möller, Eric Bibb, Tuva Syvertsen, Aly Bain, Fraser Fifield, Olle Linder.
Stallet, Stockholm, 25 februari 2016

Stallet har gett denna kväll den föga blygsamma rubriken ”årets konsert”, vilket onekligen ger artisterna en hel del att leva upp till.

Därför är det förvånande att kvällens kapellmästare, norske gitarristen Knut Reiersrud, redan efter en låt berättar att detta i själva verket är en slags repetition inför publik. Den legendariska konsertserien Jazz at the Philharmonic har återuppstått, numera i Berlin med producenten Siggi Loch (i Sverige mest känd för att hans skivbolag ACT är hemvist åt en mängd svenska jazzartister).

Loch bjöd in Reiersrud att göra en konsert med utgångspunkten ”Celtic roots”, och tillsammans med Ale Möller har gitarristen samlat ihop denna septett med medlemmar från fyra länder. Gruppen har repat i två dagar inför Berlinspelningen om ett par veckor och har nu alltså världspremiär på Stallet, mitt i repetitionsperioden.

På scenen finns bluesmaestron Eric Bibb, som tillsammans med Möller och Reiersrud häromåret gav ut ett av undertecknad hyllat album. Han bjuder på såväl klassiker från bland annat Leadbellys repertoar som sin egen Right on time. Från Möllers trio deltar slagverkaren och kontrabasisten Olle Linder, som är den enda som inte gör soloinsatser men ständigt står för stensäkra komp.

Kvällens andra vokalist är Tuva Syvertsen, till vardags frontfigur i Valkyrien Allstars och även ypperlig hardingfelespelare. Från Shetland kommer fiolmästaren Aly Bain, som gett ut några fina duoskivor med Möller, och från Skottland Fraser Fifield som spelar sopransax, säckpipa och low whistle. Ett riktigt stjärngäng, minst sagt!

Sättningen varierar för varje låt, det finns omkring 30 instrument på scenen och de sju musikerna spelar i många olika mindre konstellationer, från duo och uppåt. Shetländska reels blandas med hallingar och blues, och ofta sätts flera låtar ihop till sviter. Reiersrud håller sig mest till elgitarr, ofta försedd med delay genom vilket han ibland skapar loopade bordunmattor på ett mycket smakfullt sätt, medan Ale Möller sin vana trogen växlar mellan bland annat mandola, flöjter och dragspel, och även snyggt stämningsskapande spel på hackbräde och sordinerad trumpet.

Tuva Syvertsen sjunger en norsk variant av medeltidsballaden De två systrarna, och kompad av Möller på mandola spelar hon hardingfeleklassikern Norafjells, vilken drar ner kvällens kanske längsta applåd. Bain har plockat med sig några shetländska låtar som sägs härstamma från ögruppens troll (!) och kapellmästaren har tagit med sig några norska dansmelodier.

Det är faktiskt först i kvällens sista nummer, St James infirmary blues, som alla sju artisterna spelar tillsammans, varpå de som extranummer gör en vacker tolkning av Morning has broken. Trots endast två dagars rep har de sytt ihop en drygt 90 minuter lång konsert med mycket stor variation. Så gör de skäl för epitetet ”årets konsert”? Det går givetvis knappast att avgöra när tio månader av året återstår, men detta är i varje fall en riktigt stark kandidat.

text: Rasmus Klockljung
bild: Magnus Ragnhäll