Brutalt förslag hotar Marabouparken

Brutalt förslag hotar Marabouparken

Ett av landets yppersta exempel på efterkrigstidens landskapsarkitektur slås sönder om planerna i Sundbyberg blir verklighet, skriver landskapsarkitekterna Jonas Berglund, Bengt Isling, Anders Kling och docenten i konstvetenskap Catharina Nolin.

Sundbybergs stad vill uppföra nya byggnader, dra gator och göra andra påtagliga förändringar i och i direkt anslutning till en av Stockholmregionens viktigaste kulturhistoriska parkmiljöer: Marabouparken. I det programförslag, som just nu är ute på remiss, betonas parkens kulturhistoriska värde samtidigt som man hävdar att parken kan ”göras än mer till en del av stadens profilering” genom att ”placera parken i fokus för en stor mängd gator, gränder och torg”.

Förslaget är sällsynt brutalt och kommer om det genomförs att förstöra parkens upplägg och få stora konsekvenser funktionellt, rumsligt och estetiskt. Där parken idag ramas in av träd och buskar vill man bygga höga hus och vägar. En stor del av Marabouparkens värde är just att den är omgiven av grönska. Parkens grundläggande karaktär är en kompositin där park och byggnader samspelar – som i en egen värld, avskild från den omgivande staden. Ett nytt fondmotiv med byggnader längs parkens hela långsida slår sönder denna unika komposition.

Marabouparken räknas som ett av landets yppersta exempel på modernistisk landskapsarkitektur, ett huvudverk i firman Sven A Hermelin och Inger Wedborns verksamhet. Parken anlades som en rekreationsmiljö för de anställda vid Marabou chokladfabrik. Cadburys fabriksanläggning i Bourneville i England anses allmänt som en av förebilderna. Marabouparken är, som John Sjöström beskriver det i en bok om parken: en industriell framtidsdröm som nödvändigtvis måste bevaras för framtiden. Boken är utgiven 2005 av Sundbybergs stad.

Parken tillkom i ett intimt samarbete mellan Hermelin och Wedborn och ägaren Henning Throne-Holsts vars stora konstintresse manifesteras i de skulpturer av högt konstnärligt värde som placerades i parken. Parken genomfördes i två etapper. Den första delen som tillkom 1937 utgörs av de formella partierna invid fabriksbyggnaderna och en terrass invid personalmatsalen. I en andra etapp tillkom parkens nedre del: den skålformade djärva sluttningen med de stora nivåskillnaderna, de famnade träden, plaskdammen, stranden och paviljongen. Kontrasterna mellan det öppna och det slutna, det mörka och det ljusa, det informella och det formella är det som ger parken dess stora skönhetsvärden. Parken var från första början också tillgänglig för de boende i Sundbyberg, och med sandstranden, plaskdammen och den nätta paviljongen av Artur von Schmalensee var det framför allt barnen som sattes i centrum. Marabouparken har presenterats i en rad nationella och internationella tidskrifter och varit föremål för besök av en aldrig sinande ström av beundrande landskapsarkitekter, arkitekter, konsthistoriker och trädgårdshistoriker.

Marabouparken, plan, Hermelin & Wedborn Landskapsarkitekter

Äldre fotografier visar hur de många kvinnor som var anställda vid Marabou chokladfabrik använde den för rekreation under pauser i arbetet. Parken tillkom i en tid när vistelse och rörelse i sol och frisk luft betonades som allra mest, när fritid med semesterlagen 1938 blev en möjlighet för många, inte bara för en mindre grupp av samhällets välbeställda. En demokratisk tanke att göra konst och trädgård tillgängligt för de anställda, men också för de boende i kommunen – ett demokratiskt vardagsrum – som en motpunkt till industrialiseringens och urbaniseringens inverkan på människan och hennes omgivningar. 

Vi är nog många som trott att Marabouparken i kraft av sin betydelse och hur välbevarad den är skulle klara sig undan exploatering, men det är uppenbart att inte ens landets yppersta landskapsarkitektur går fri från den hårt uppdrivna förtätningsiver vi nu ser. Att fler innevånare får tillgång till våra parker är bra men det gäller att förstå olika parkers funktion och ursprungliga idéer. Parker är inte bara generella grönområden, utan medvetet formgivna helheter med olika karaktärer. Marabouparken är först och främst ett skådebröd, en park att flanera runt i, en känslig miljö som inte tål de belastningar föreslagen exploatering skulle medföra. De förändringar som nu föreslås kommer få långt större konsekvenser för parken och kommer om de genomförs oåterkalleligen att förändra parkens karaktär för oss och framtida generationer.

Jonas Berglund, landskapsarkitekt LAR/MSA och styrelsemedlem i Samfundet S:t Erik 

Bengt Isling, Landskapsarkitekt LAR/MSA

Anders Kling, landskapsarkitekt LAR/MSA och skribent

Catharina Nolin, docent vid Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet

 

Förslaget att bygga vid Marabouparken ingår i kommunens planprogram för stadskärnan som är ute på samråd till den 1/5 2016. Bilderna ovan är ur planprogrammet. Programmet i sin helhet finns här (pdf)