Oraklet Athena Farrokhzad svarar på era frågor! — Kulturtidskrifter.seKulturtidskrifter.se

Den här gången är Bangs orakel ingen mindre än poeten, dramatikern och författaren Athena Farrokhzad! Hon har sommarpratat och skrivit om klass, feminism och strukturell rasism. Hon är aktuell med pjäsen Torget som handlar om demokrati och spelas i skolor runtom i Stockholms län och på Unga Klara under våren.

■ Jag drömmer om att få mina dikter spridda, var börjar man? Ska man plugga nåt särskilt eller finns det något annat sätt att bli bättre på att skriva poesi? /Drömmande_Poet

Oraklet för Bang 1/2018 är poeten, dramatikern och författaren Athena Farrokhzad

Athena: Plugga vad som helst, litteraturvetenskap eller förskolepedagogik eller molekylärbiologi. Men om du har råd, plugga det vars frågor till livet sätter ditt hjärta i brand. Läs mycket, läs systematiskt, plöj igenom epoker och ismer. Läs dig fram till din egen kanon, de verk som är avgörande för ditt liv. Läs det du inte förstår, men som väcker något odefinierbart hos dig. Läs det som gör dig orolig, rasande, upphetsad, rastlös. Läs det som bekräftar dina idéer om världen eller det som bestrider dem (på ett sätt du känner dig respekterad av). Läs parasitärt, stjäl rader och rytmer och teman och skriv dem bättre. Formulera dig kring det du läser, varför det som är bra är bra och det som är dåligt är dåligt. Fundera på hur det har med sanning och skönhet att göra.

Läs tillsammans med andra och prata om det. Skriv tillsammans med andra och prata om det. Låt andra ändra allt du har skrivit. Stäng in dig i ett rum och skriv tills du har blivit en annan. Skriv om de erfarenheter du inte vill förknippas med. Skriv om de etiska och estetiska dilemman som kommer att uppta dig resten av ditt liv. Formulera dina tillkortakommanden som din metod. Skriv där det gör som mest ont. Skriv när det är som roligast. Bråka med ditt eget språk, var otrogen, gör slut, bli ihop. Redigera dina texter i en evighet. Läs dina texter på en scen. Skicka dina texter till en tidskrift. Spreja dina texter på en vägg. Var prestigelös och högmodig på samma gång. Rör dig med självförtroendet hos en medioker vit man. Skaffa dig en flock som är dödligt lojal och oupphörligt kritisk med/mot ditt skrivande. Utsätt dig för världen, erfar kamp, förlust, begär, sublimitet, gemenskap. Ha tålamod. Det kommer a bli underbart.

■ Du skriver så mycket, på alla möjliga sätt! Vad är skillnaden mellan att skriva poesi och skriva en pjäs? /Dilan

Athena: Det gör mig otroligt glad att jag har lyckats ge någon en föreställning om att jag skriver mycket, eftersom jag i själva verket skriver otroligt lite. Jag tycker att det är svårt att inkorporera det faktiska skrivandet i min vardag, vilket gör att jag skriver i marginalerna, på nätterna, på väg till olika platser, med kniven mot strupen. Därför har jag ibland en känsla av att aldrig någonsin ha skrivit. Det är ett slags tillkortakommande som jag försöker formulera som en metod, för att stå ut. Men det är sant att jag skriver olika typer av texter: översättningar, kritik, essäistisk, dramatik, poesi. Alla dessa former av skrivande är betydelse fulla för mig, jag är inte en person som längtar efter a bara skriva dikter. Alla skrivprocesser liknar egentligen varandra. De består alltid av material insamling och redigering, tvivel och visshet, prokrastinering och hets. Men materialet skiljer sig åt, ibland är det svensk migrationspolitik, ibland är det någon annans diktsamling, ibland är det ens eget onämnbara trauma.

■ Det coola med en pjäs är hur man ser skådisarna blåsa liv i text! Hur känns det att se skådespelares tolkningar av dina verk på en teaterscen? /Dramaten

Athena: Det känns så roligt att få vara del i en kollektiv konstnärlig process. Jag har alltid upplevt skrivan det som outhärdligt ensamt och inte tyckt om att vara utelämnad åt mig själv, mina egna opålitliga idéer och måttstockar, mitt eget tempo. Därför har jag genom livet försökt göra skrivandet till en kollektiv verksamhet och skrivit mycket tillsammans med andra. Att träda in i teaterns värld är att befinna sig i ett sammanhang där människor är vana vid och tränade i konstnärligt samarbete. Det gör mig ofta mycket lycklig. Om man skriver för scen eller för musik måste man lära sig att skriva halva texter som ändå är hela. Eller färdiga texter som har plats kvar i sig, som inte är hermetiskt tillslutna, som har sagt sig, men som samtidigt blir meningsbärande först när de möter ett annat element. Det övar jag på just nu.

Har du något önskemål om nästa nummers Orakel, eller en fråga du skulle vilja skicka redan nu? Hör av dig till oss på tips@bang.se eller via Bangs sociala medier!

Den här texten publicerades i Bang 1/2018 med tema Livspusslet.
Stöd feministisk och antirasistisk journalistik genom att prenumerera på Bang!