När
jag klev av bussen på profeternas gata i Jerusalem kände jag i hjärtat hur jag
kom hem.
Detta var min tredje resa till Jerusalem och Betlehem. De två första ingick i kurser på universitet, och nu reste jag med Svenska kyrkans utbildningsinstitut, SKUI.
Mina
känslor före resan var dubbla: det fanns en viss längtan, men också en viss oro
för var resan skulle landa. Men känslorna som nu finns kvar är kärlek, sorg,
glädje, hopp och längtan.
Fantastiska
tolkar
Det har varit en oerhört stark upplevelse att vi hade teckenspråkstolkar med på resan. Teckenspråk och rättigheten till det som förstaspråk är en otroligt viktig fråga för mig, och tolkarna som var med var helt fantastiska både språkligt och teologiskt. Att vi fixar och har tolkar som en självklarhet stärker också medvetenheten hos alla oss framtida kolleger i församlingar i hela Sverige.
Sedan
tror jag också att vi i Svenska kyrkan behöver fundera över vårt kära uttryck ”låga
trösklar och högt i tak”. Vad är egentligen inkludering och respekt?
Bredare
perspektiv
I
min reflektionsbok har jag skrivit ”Theology of Love”, ord från biskop Munib
Younan som jag bär med mig från resan. De är en påminnelse om att läsa texterna
från ett bredare perspektiv och om att förstå Gud som kärlekens, rättvisans och
demokratins Gud.
Kanske
talar uttrycket särskilt till mig för att det var en viktig resa i mitt kall
när jag kunde formulera och diskutera att Gud för mig främst är kärlek och att
det innefattar både mitt uppdrag och mitt kall.
Det
stärker också mitt hopp att tänka på Younan som jag tror var den som sa att
allt är möjligt. Ingen trodde att apartheid skulle få ett slut, men det fick
det, och så även detta, kanske. Det känns hoppfullt att vi inte vet, inte
längre bara hopplöst. Det kändes fint att få hoppas tillsammans och att
påminnas om att innesluta även detta i våra böner i Sverige.
Gråter
över orättvisor
När
jag nu kommit hem tänker jag också på bibeltexten som vi hörde i
Jesus-gråter-kyrkan, när Jesus gråter över Jerusalem. Jag tror att Jesus gråter
än, men kanske i en ny betydelse.
Idag
gråter Jesus över hur människor fortfarande lever i bortvändhet, gråter över hur
människor fortsätter att hata, gråter över orättvisor och krig. Och kanske över
det faktum att Jerusalem då och nu inte är sig så olikt, trots att två tusen år
gått.