”Man kunde ’höra’ hennes tonfall, även när man läste tyst för sig själv”, säger en av informanterna om Astrid Lindgrens speciella röst. Foto: Roine Karlsson
Vad är det med Astrid Lindgrens röst som gör att så många människor känner så starkt för den?
För att söka svaret på varför Astrid Lindgren blev så berömd och omtyckt sammanställde jag hösten 2009 en så kallad frågelista som skickades ut från Folklivsarkivet vid Lunds universitet till 130 frivilliga informanter i landet. Senare samma år skickades den också ut från Nordiska museet till ungefär lika många personer. Frågorna handlade bland annat om Astrid Lindgren, hennes författarskap, filmerna, sångerna och de tankar och känslor hennes person väcker.
Samtliga informanter berättar beredvilligt om sin beundran för Astrid Lindgren och hur mycket hennes böcker betytt för dem på olika sätt. Många är de som på olika sätt tar upp Astrid Lindgrens röst, med den småländska dialekten, och vad den betytt och fortfarande betyder för dem:
Astrid Lindgren var en underbar och varm människa. Hennes röst och glimt i ögat glömmer jag inte. (Kvinna född 1947)
Astrids röst är så speciell, den förmedlar så väl hennes värme, humor, klokhet. Jag hör den hela tiden när jag tänker på henne. (Kvinna f 1936)
Hon hade ju ett speciellt sätt att läsa och berätta, så att man kunde ”höra” hennes tonfall, även när man läste tyst för sig själv. (Kvinna f 1922)
Framför allt är det hennes röst som är betydelsefull. När hon läser sina egna texter. Och jag tror inte det beror på att även jag är smålänning, utan på att hon tycks – i hela framställandet, intonation, allt – ligga så nära sin text, nästan som att hon sitter med i rummet och berättar en historia för första gången. (Man f 1963)
Astrid Lindgren, hennes röst släpper loss en våg av minnen – och sinnesrörelse – som ingen annan röst gör. Bara min egen mormors röst kan få mig att reagera på liknande sätt – värme, trygghet, lugn, godhet, och en tår. Minnen av en tid då det inte fanns så många måsten, och att jag vilade i trygga händer. I tåget på Junibacken flödar den ut i den lilla trånga kupén, och tårarna bara kommer. (Kvinna f 1957)
Astrid lindgren benämns ofta bara med förnamn, något som kan höra samman med upplevelsen av att de har en personlig relation till henne, trots att de aldrig träffat henne. Flera personer lyfter fram att Lindgrens berättelser och röst utgör en länk till positiva minnen från barndomen, en tid då barnen var små eller av hur familjen samlades vid radion:
”Astrid Lindgren benämns ofta bara med förnamn, något som kan höra samman med upplevelsen av att de har en personlig relation till henne.”
Jag minns också då Astrid Lindgren själv läste Emil i Lönneberga i barnradion vid 5-tiden varje vardagseftermiddag. Då skulle det vara tyst i köket och flickorna satt som fastnaglade på en stol invid radion. Till och med min far, då i 80-årsåldern kom gärna in och satte sig och lyssnade. (Kvinna f 1933)
Särskilt är det flera som minns berättelsen om föräldrarnas kärlekssaga och att de förknippar den med Lindgrens egen läsning i radio:
När jag hör hennes röst tänker jag först och främst på när hon läste boken i radio om sina föräldrar. Där fanns en sång – minns inte om det var hon som sjöng den – som min mormor brukade sjunga. På det viset blev hon en förmedlare fram till min mormor och min barndom. Underbart, jag hade inte hört sången på flera, flera år och jag både såg och hörde mormor för mina inre ögon. Jag har också hört henne berätta andra historier för barn. Det var i teve och jag lyssnade tillsammans med mina barnbarn. (Kvinna f 1932)
Varje gång jag hör hennes röst i radion så sätter jag mig ner och lyssnar. Det finns ingen som kan läsa hennes berättelser som hon. Att höra henne läsa ur boken ”Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult” är högtidsstunder. (Kvinna f 1931)
Det insamlade materialet ger en intressant bild av celebriteten och nationalikonen Astrid Lindgren, nertecknat av en generation som levde samtidigt med henne. Förutom att många minns rösten då Lindgren läste sina egna berättelser i radio, på LP-skivor eller kassettband så minns de även TV-intervjuer, hennes deltagande i radioprogrammen ”Tjugo frågor” och ”På minuten”, när hon emottog priser samt när hon blandade sig i samhällsdebatten genom att sätta finansminister Sträng på plats eller då hon förde burhönsens talan. Förutom att informanterna minns vad Astrid Lindgren sade så minns de också hennes röst och tonfall. En kvinna född 1941 sammanfattar den lindgrenska röstens betydelse: ”Jag tror att rösten och ansiktet gjorde att man kände respekt, för allt hon uträttat och varit för en oändlig mängd människor.”
Helene Ehriander
Inlägget En röst som inger respekt dök först upp på DELS.