Långt från ögat långt från hjärtat är en blandning av prosa och poesi. Hur kom texten till?
– Var ska man börja? Jag har hållit på med den intensivt de senaste åren men har burit på den hela mitt liv. Den är en tolkning av min verklighet. Jag skrev mest berättande text förut, på engelska och på naški, vilket betyder »vårt språk« och är språket man talar i Bosnien, Kroatien, Serbien och Montenegro. Sedan fick jag någon sorts skrivkramp och trodde att jag hade förlorat hela berättelsen. Då insåg jag att anteckningarna jag hade fört vid sidan av, i diktform, bättre uttryckte det jag ville få sagt. Jag behövde skriva om tunga, svåra ämnen och hittade ett sätt att göra det på – genom att skildra naturen. Naturen är en tröst men blir också skörare och skörare hela tiden, den är ständigt angripen. Så blev det en berättelse om platserna man växer upp på och som följer med en genom livet. Miljöerna som blir en del av en själv.
Hur skapade du balansen mellan prosa och lyrik?
Inlägget Merima Dizdarević: »Jag ville inte berätta allting rakt ut« dök först upp på Tidningen Skriva.