Flygande impulser fångas bäst med blyerts eller bläck. Startsträckan är minimal och utformningen av orden kan jag påverka medan jag skriver; nyckelord blir ofta lite större, ibland i versaler. Pilar och understrykningar kompletterar. Resultatet blir snarare en text som närmar sig en bild. Den bilden gestaltar nästan alltid kärnan i uppslaget bättre, och framför allt snabbare, än löpande maskinskriven text.
/ Kent Segesten
Skriver ibland ner idéer och strukturerar för hand, men aldrig löptext. Jag är alldeles för snabb maskinskrivare för det.
/ Tobias Robinson
Jag hade en liten trekantig plastbit på blyertspennan i skolan men trots den lärde jag mig aldrig att hålla pennan ordentligt. Jag skriver rasande snabbt på datorn och det är metoden jag föredrar när jag vet vart min berättelse ska ta vägen.
Men för en tid sedan blev jag ofta blockerad av textdokumentet jag arbetade i. Inte så mycket av den blinkande markören som av att ytan är för välordnad med sin stumma vänster till höger-rörelse. Jag trodde att jag aldrig mer skulle behöva (och än mindre vilja) skriva för hand. Men när jag testade att möta kreativa problem i ett block hände något jag inte kan förklara. Utveckling av intrig och karaktärer sker numera helst med penna. Trots att det växer ett rött märke på mitt långfinger – jag kan fortfarande inte hålla pennan rätt.
/ Henrik Sannesson
Jag skriver sällan för hand om någon annan ska läsa det. Orsaken är att jag egentligen är vänsterhänt. Jag är en gammal man och i mitten på 40-talet, i början av min skolkarriär, skickades jag till tant Signe i Örebro för att lära mig att skriva med höger hand. Det gör jag nu, med påföljd att endast jag själv och i bästa fall min hustru kan tyda hieroglyferna.
I mitt jobb som journalist var jag tvungen att anteckna för hand. Ibland blev det ödesdigert, jag kunde inte läsa namnen på människor jag hade intervjuat. Stilen utvecklades endast lite med åren, och nu vid 84 års ålder blir den dessutom lite darrig. Ibland skriver jag ändå ned noteringar. Till exempel om jag vaknar på natten och kommer på något genialt för mina bokskrivarförsök. Men på morgonen har jag, liksom förr, ofta svårt att tyda vad jag skrivit ned.
/ Stig Engzell
/ Monica H Sperens
Jag skriver för hand när jag behöver överblick, till exempel när jag skissar handling, gör tidslinjer eller ritar grafer för upp- och nedgångar i dramaturgin. På dator använder jag ofta färgade fält, det hjälper mig att hålla ihop det som hör samman.
/ Ulla Andersson
Jeg skriver for hånd på utkast til tekst som jeg har printet ut. Da kan setningene plasseres ulike steder rundt på dokumentet, slik at det håndskrevne supplerer og bringer farge og temperatur til teksten. Deretter går jeg tilbake til tastaturet for å legg det nye inn, og således blir teksten til i en kombinasjon av hånd- og tastaturskriving.
/ Susanne Hætta
Läs reportaget »Handens kunskap – författarna som skriver med penna«.
Jag skriver för hand för att hjärnan och handen jobbar bra ihop och jag inte blir störd av pushnotiser. Jag använder en Remarkable-platta, som kan konvertera det handskrivna till digital text. Mycket bra.
/ Mattias Kronstrand
För några år sedan började jag på ett nytt romanprojekt. Då bestämde jag mig för att skriva för hand i början. Det var väldigt befriande. Till slut blev materialet så stort att det blev dags att få ordning på strukturen och kronologin. Då började jag skriva in i datorn.
Jag försökte strukturera ungefär i den ordning jag tänkte mig den färdiga boken, som inte skulle berättas kronologiskt. En massa små koder och siffror för att veta vad jag skrivit in och vad som fanns kvar. Sedan havererade projektet av en mängd andra orsaker, men jag tror jag ska fortsätta på samma vis när jag påbörjar nästa projekt. Det händer något när handen och pennan möter pappret.
/ Katarina Kuick
Inlägget Handarbete dök först upp på Tidningen Skriva.