Noveller från det östra Tyskland
Tyske författaren Clemens Meyer (född 1977 och boende i Leipzig), skriver om dagens östra delar av Tyskland i noveller i samlingen De tysta satelliterna (2017), som utkommit på ellerströms. Snyggt översatt av […]
Visar etikett: översatt prosa
Hårdkokt med poetiska andningshål
Vad är hämnd? En på ett plan kanske enkel fråga att besvara, men samtidigt också något komplext om man räknar in alla historiska och kulturella dimensioner och perspektiv. Man skulle lä[…]
Lite närmare Duras
Jag har läst minst elva böcker av Marguerite Duras, sett två av hennes egenregisserade filmer, och den mest kända, regisserad av Alain Resnais, ett mångtal gånger. Men jag måste […]
Claudia Durastanti – Främlingar jag känner
Främlingar jag känner, av Claudia Durastanti, är en djupt självbiografisk text. Första halvan koncentrerar sig på uppväxten och föräldrarna, den andra mer om författaren själv, bland […]
Flyktiga men fängslande historier
Vad är en berättelse? Vad berättar man genom att delge andra diverse historier? Vilka historier kan eller bör man tro på? Var går gränsen mellan fantasi och ”verkligheten”? Hur tillfö[…]
Korta skruvade historier
Det här är fjärde översättningen på några få år, efter ”Trilogin”, memoaren Analfabeten, och kortromanen I går. Den här gången en novellsamling, om nu novell är rätt […]
Short Cuts-liknande berättelser om migration
Om man håller sina minnen vid liv så behöver ingenting dö.” I Sverige verkar en mycket stor del av alla partiers politik numera handla om invandring, med allt vad det för med […]
Två starka berättelser
Det händer dessvärre att man emellanåt får läsa om fall där ett barn slussas fram och tillbaka mellan biologiska- och fosterföräldrar, ”Lilla Hjärtat” är det mest […]
Två bra deckare med skönhetsfläckar
Arktiska nätter är den sista delen i författaren Giles Blunts så kallade Cardinal-serie. Totalt är det sex titlar om den kanadensiska kriminalkommissarien John Cardinal och hans kolleger i en fiktiv liten stad […]
Allt händer under de upprepade detaljerna
Plutonbefälet vandrar efter patrulleringen rakt ut i öknen, ensam och vilsen, illamående och med kramper i kroppen. Han återvänder till skjulet och tvagar sig noggrant med en blöt handduk innan han […]