Samhällets kostnader för sjuka kommer att öka kraftigt de kommande åren. Totalt handlar det om nästan fem miljarder på fem år, enligt Försäkringskassan. Stress och depressioner driver på utvecklingen. Den psykiska ohälsan tenderar dessutom att bli av allvarligare natur och leda till längre arbetsoförmåga.
Sådant kan man läsa om i tidningar i dag. I dag är den vanligaste orsaken till att vara sjukskriven, att vara psykiskt sjuk. Och jag skulle tippa på att det stora flertalet i den gruppen är sjukskrivna på grund av depression eller utbrändhet. Själv tycker jag att de två är samma sak då de har samma symptom – dock kan man vara deprimerad av en annan orsak än den som gjort en utbränd.
Christer Olsson har skrivit en självhjälpsbok som heter En väg tillbaka. Han är själv psykolog och kurator. Men jag skulle vilja påstå att han drabbas av depressionen på samma sätt som alla människor, det vill säga hårt. Han skriver:
Depressionstillståndet kan jämföras med att befinna sig på det mest isolerade stället på jordklotet. Därför kallas det ibland för ensamhetens sjukdom.
Han skriver om ensamheten, hur det är så gott som omöjligt att förklara för andra hur man mår. Samtidigt berättar han om vänner som drar sig undan och att det han mest saknat under sin sjukdomstid är spontana besök av vänner. Inte så att alla vänner hållit sig undan men att många valde att göra det. Han är mycket tacksam över dem som ställde upp på honom. Det behövde inte vara några märkvärdigheter, en fika, en mänsklig stund på jorden.
I flera kapitel berättar han om den medicinering de sätter in, sin ECT (elektrokonvulsiv behandling, mer känd som elchocksbehandling) och det omöjliga att hitta något som hjälper mot hans depression. Den förtvivlan han känner när inget tycks hjälpa är stor. Men så är det ofta vid depressioner, man får liksom värka ur dem.
Depression och ångest tillhör de stora folksjukdomarna. Minst tjugofem procent av samtliga kvinnor och femton procent av samtliga män kommer någon gång i livet att få en behandlingskrävande depression. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Men det finns sätt att hjälpa sig själv. Man kan prioritera motion, matvanor, sömn och avslappning. Det må låta banalt men de finns de som har promenerat sig ur en depression. Från en kort tiominuters promenad till att öka den långsamt till att bli en timme lång till slut och då kan endorfinerna lyfta humöret. De kan faktiskt det.
Christers bok är en av de bättre självhjälpsböckerna jag läst; vill då berätta att jag själv varit deprimerad och känner igen mig i mycket av det som Christer Olsson skriver om. Men någon slutgiltig lösning på hur man kommer ur en depression finns ju inte här – eller någon annanstans heller. Själv vill jag påstå att tiden, ja, tiden läker alla sår.
Slutligen lite om Christer Olssons kristna livssyn. Den färgar boken men det är verkligen ingen bok som säger att om du ber ska du bli frisk omedelbart, halleluja. Så är det inte i Christers eller någon annan deprimerads fall heller. Det vore ungefär lika dumt att tro det som att säga till en deprimerad att den ska rycka upp sig.
Viktigt är också att det finns två kapitel i boken med anhörigas berättelser om hur det är att leva med någon som är drabbad av psykisk sjukdom. Sist i boken finns även lite mera fakta kring psykisk ohälsa.
Christer Olsson
En väg tillbaka
Libris förlag 2012